För en vecka sedan hade jag ett par teorier om människor som promenerar på skidspår. I dag har jag varit tvungen att utveckla mina teorier.
Jag har tänkt att man går på skidspår eftersom man brukar gå på samma vägen under sommartiden. Att det finns vissa motionspår vilka har gjorts om till skidspår under vintertiden och att det är dårför alla fotgängare finns där.
Nej. Den där teorin stämmer inte. I Helsingfors tog jag i dag en titt på ett åkerområde. Skidspåret går genom åkern. Förra sommaren odlades där råg. Jag är ganska säker på att mitt i åkern fanns det inga fotgängare under sommartiden.
Men nu när det är vintern och vi har skidspåret, kommer fotgängare dit. Med sin sambo, med sina vänner, med sina bästa vänner (vilka har fyra fötter) och även ensam kommer någon.
Får jag presentera min nya teori: man vill gå på skidspåret eftersom där är det tystare och lugnare än på gångbanorna vid allmänna vägar. Mitt på en åker finns det få bilar.
Och nu hittar vi en lösning: om vi har färre bilar i städerna, har vi färre fotgängare på skidspår. Färre bilar kan vi ha, om vi har mera gathus och färre punkthus, dvs större befolkningstäthet. Och om folket kunde jobba nära sitt hem. Och om dom hade livsmedelsbutiker nära sitt hem. Och om inga butiker hade söndagsöppet.
Politikerna och stadsplaneringskontoret ohoj! Nu är det er tur!
Inlägg 33/100 av min blogg “Jag övar min svenska” för #blogg100
Läs även:
18.02.2013: Det eviga skidspårsproblemet
Tweeta
