Om vi har en liten stig utan vinterunderhåll, fotgängare använder den sällan eller inte alls på vintertiden. Men vad är det som händer med skidspåren?
Det finns många fotgängare. Det finns många hundar. Oberoende av vem är den som har öppnat skidspåret kommer personer utan skidor dit. Det är intressant, att jag inte har sätt en ända joggare på skidspår. Alltid män och kvinnor som bara går.
Jag har läst många insändare om saken. Jag har förstått att
1. Man måste kunna gå på skidspåret eftersom den är finansierad av stadens skattepengar.
2. Man måste gå på skidspåret eftersom skidspåret finns på samma plats där det finns en gångbana på sommartiden.
3. Det är omöjligt för fotgängare att ta en annan väg på vintern.
4. Man måste eftersom man måste.
Ett par lösningar har jag:
1. Den som åker skidor måste ha ful fart. Liksom 120 km/timme. Inga fotgängare har jag sett på motorvägar och med den där fastigheten inga fotgängare på skidspåret heller. Jo, jag vet, det här är inte möjligt.
2. Jag ska göra mitt eget skidspår i skogen. Det ska vara fyra kilometer långt och det ska vara ett skidspår till ingenstans. Efter att ha gått på mitt spår de där fyra kilometerna måste fotgängaren vända sig och komma tillbaka samma vägen.
3. Vintern är kort. Snart har jag andra problem att tänka på. Liksom det, att när snön är borta, kan man se hundbajs på alla vägkantar.
Lilla är mina problem, rapporterar andra avisor:
Svenska Yle 17.12.2012: Västerby skidcentrums skidspår förstörda
ÖP 13.12.2012: Kör bil i ÖSK-spåren
Inlägg 27/100 av min blogg “Jag övar min svenska” för #blogg100
