Om bara halva bredden av gångbanan sandades, kunde man köra sparkstötting eller åka skidor på den andra hälften.
Under de senaste fyra år har vi haft riktiga vintrar i Helsingfors. Snö på marken varje år minst under tre månaders tid. Den här gången hade vi den första snöstormen den 30 november och sedan dess har det funnits snö. Redan mer än två månader för att köra sparkstötting!
Men vad som händer? Staden sandar trottoarerna och cykelvägarna. Helt och hållet. Inga möjligheter för sparkstöttingförare eller skidåkare.
Jag förstår att med trottoarer har man problem. I centrala Helsingfors är det ibland svårt att hitta trottoarer under all snön. Men på cykelvägarna är det väl inte problematiskt att justera traktorens eller lastbilens sandspridare så att bara hälften av cykelvägen blir sandad? Eller är det?
Var och en kan ju se sanden och åka med cykel eller gå på den sandiga delen av vägen?
Okej, synskadade då? Hmmm. Behöver vi sand med ljudsignal? Behöver vi någon icke synskadad att gå med den synskadade personen? Vet inte. I varje fall på de där gångbanorna där jag skulle gärna köra sparkstötting har jag inte sett en ända synskadad person, vilket dock inte betyder att de inte finns i den här stadsdelen.
Vilken tur att jag inte är med i politiken. Vilka svåra frågor att svara finns det i världen!
Inlägg 26/100 av min blogg “Jag övar min svenska” för #blogg100
