Hade varnaren inte dött och hade hans änka inte velat höra sin makes röst igen, skulle jag inte ha fått veta, varför blev jag varnad.
Jag besökte London för första gången år 1983. Sedan dess har undrat minst en gång om året, varför varnades människorna i Londons tunnelbana. Varför höll London Underground på att spela röstmeddelanden med vilka resenärerna gjordes uppmärksamma på mellanrummet som finns mellan tåget och perrongen.
Jag har alltid tänkt att det finns ett mellanrum mellan tåget och perrongen på vilken t-ban- eller järnvägsstation som helst och att alla vet ju att det existerar. Även utan att någon varnar dom varje gång dom står på plattform.
Jodå. Men det var först i dag jag blev så intresserad av saken att jag tog en titt på artikeln i Wikipedia – med rubriken “Mind the gap” (förstås) och förstod allt.
Alla perronger är inte raka! Eftersom dom är böjda och eftersom tågvagnar är raka, varierar mellanrummets storlek. Därför blev jag och alla andra passagerarna varnade.
Tack för DN, tack för tidningen Telegraph, tack för Wikipedia, tack för mig själv. Efter 30 år behöver jag inte mera undra varför.
Har du besökt London? Kommer du ihåg “Mind The Gap” – kolla videon!
Andra avisor om varningen:
DN 09.03.2013: Död mans röst tillbaka i t-banan
The Telegraph 08.03.2013: ‘Mind the Gap’ voice restored to London Underground after widow missed her husband’s voice
Wikipedia: Mind the gap
Inlägg 46/100 av min blogg “Jag övar min svenska” för #blogg100